Before I get much older..
Som en kaxig 16 årig Helena sa, att i min värld snurrar jorden runt mig. Är det inte så det ska vara. Att man är huvudpersonen i sitt egna liv? När jag var 16 skulle jag aldrig se mig själv som nu. Inte när jag var 20 heller. Nu är jag 22 om 8 dagar och vet inte alls var jag är, eller vart jag är på väg.
När framtiden ser ljus ut och det verkar ordna sig.. Är det inte då man ska jubla, le, skratta och fira att man är på väg mot sitt mål? Att den overkliga drömmen håller på att slå in? Inte ska man väl ligga i sin säng, gråtfädig och stirra i taket? Jag har nog fått allt om bakfoten..
Önskar att jag var tillbaka där igen.. 16 år och lyckligt ovetande..
Ja! Jag skriver i gåtor. För det är precis vad det är. En fucking stor jävla gåta. Ett trassligt jävla garnnystan. Välj själv. En lång vandring börjar. Det gjorde den väl för länge sen. Men när jag är klar, då ska jag vara någonstans där jag har valt.. Resan mot målet är kanske det viktigaste, men tappar man bort målet, då får man ju ingen resa heller. För hur fan ska man veta vart man ska gå då? Och kommer man inte i mål, hur ska man då kunna börja nästa resa?
Önskar att man förstod sig själv lite bättre..
Kommentarer
Trackback
